Köra begagnad bil från Uppsala

Jag berättade förra veckan om hur vi köpte en begagnad bil i Uppsala inför vår Eurotrip i somras. Det är många av er som bett om att få höra mer om detta så här är jag nu igen med en fortsättning.

Var lämnade vi situationen sist? Vi talade lite om när min vän, som bor i Uppsala, hämtade upp den begagnade bilen. Det var en stökig händelse bara i sig och om ni vill läsa om den kan ni gå tillbaka i inläggshistoriken.

Hur som helst så kom han tillslut ner till oss i huvudstaden med den begagnade bilen han köpt i Uppsala. Vi andra tre hade inte sett den mer än på bild så vi var väldigt exalterade där vi stod och väntade vid Odenplan. Det hördes när han kom längre bort på Odengatan eftersom han tutade tre gånger. Detta var något han utlovat tidigare så vi var väl förberedda på det – även om vi bad honom att låta bli.

Han körde fram och tvärnitade för att visa att bromsarna på den begagnade bilen från Uppsala fungerade. Med ett leende på läpparna klev han ut och kramade om oss. ”Nu jävlar, nu jävlar är vi på väg” sa han och man kände peppen ryka ur öronen på honom. Vi gav komplimanger till den begagnade bilen han kört dit från Uppsala och packade sedan in allt i det rymliga bagaget. Sedan uppstod en oerhört intressant situation.

Vi stod i en cirkel och tittade på varandra. Ingen sa något men alla tänkte samma sak. ”Jaha, vem ska köra nu då?”. Detta fanns inget svar på detta. Det var verkligen inget vi dittills avhandlat. Några suckar hördes, vissa tittade ner i backen och sparkade lite på gruset. Nej, ingen frivillig fanns. Tillslut bröt Jerry, han som köpt den begagnade bilen i Uppsala, tystnaden:

  • ”Ja, inte fan är det jag som kör i alla fall. Jag var uppe med tuppen för att köpa en viss begagnad bil i morse och jag har kört hit. Det får räcka för nu.”

Vi andra var inte övertygade om att det var ett argument som fungerade men han fick ha ryggen fri den här gången. Tre fanns nu kvar och en av oss skulle bli tvungna att köra den begagnade bilen som nyligen köpts i Uppsala och som nu skulle se Europa. Hur fan skulle det gå egentligen?

Detta frågade jag mig precis innan jag röstades fram av övriga tre som resans första förare. Ja, ja – jag skulle i alla fall slippa autobahn.